• Facebook Black Round
  • Instagram Black Round

© 2023 by Gracious Dwelling. Proudly created with Wix.com

Allting har en början
och vår berättelse börjar
med Anton.

Historian om hur Hjärtekatten kom till är lite som livet kan vara: en blandning av sorg, glädje, hopp, rädsla och beslutsamhet.
Den skulle kunna börja 2011, med att de två småbarnsföräldrarna Susanne och Therese fick en gemensam idé - men egentligen började allt samma dag som lilla Anton föddes, två år tidigare. Susanne berättar med egna ord:

"Den 19 mars 2009 föddes min lilla Anton på Östra Sjukhuset i Göteborg.
En underbar bebis som kom till världen efter en jobbig och svår förlossning. Tiden på BB förflöt sådär som den ska, och efter tre dagar var det dags att åka hem. Trodde vi. Så blev det inte, för under den sedvanliga läkarunder-sökningen märkte vi hur läkaren förändrades och blev spänd. Sedan gick det snabbt.

 

Läkaren rusade ut ur rummet och bad oss följa med upp till Neonatalen för provtagning. Anton lades i en kuvös medan vi föräldrar visades ut och fick prata med en hjärtläkare som förklarade att vår bebis var sjuk. Väldigt sjuk. På den raka frågan om han skulle överleva fick vi svaret ”jag vet inte”.
Där och då rämnade vår värld.

Veckor av undersökningar och operationer följde på Drottning Silvias
barn- och ungdomssjukhus, avdelning 323. Framgångar och bakslag avlöste varandra men tack vare en sista akut operation med helt ny teknik fick vi till slut äntligen komma hem med Anton, nu en månad gammal.

Väl hemma visste vi inte hur vi skulle bete oss nu när vi inte längre kunde titta på en monitor för att se syresättningen och alla andra viktiga data.
Jag var livrädd för att han skulle bli sämre och oroade mig för allt.
Men samtidigt var jag tacksam över tiden och personalen på 323:an.
Jag önskade att det fanns ett sätt att tacka dem, och kanske samtidigt ge lite tröst åt alla de hjärtebarnsfamiljer som befann sig där efter att vi åkt hem. Frågan var bara hur det skulle gå till."

 

Det tog lite tid, men under förvåren 2011 kom faktiskt svaret på den frågan. Under en Hjärtebarnsauktion på bloggen Heja Abbe såg Susanne den virkade Hjärtekatten Abbe och ville ha en likadan till Anton. Hon drog sig till minnes att jag (Therese), en av mammabekanterna från bebistiden, var duktig på att sticka och frågade om jag kunde tänka mig att ta emot en virkbeställning.

Det kunde jag. Problemet var bara att jag aldrig lärt mig virka, men det var inget en amigurumi-bok och ganska mycket tålamod inte kunde lösa. Efter ett hemligt antal försök hade Anton till slut sin egen Hjärtekatt. Som av en händelse nämnde Susanne att om hon var rik skulle hon beställa 100 virkade katter och skänka dem till 323:an, men hon var ju inte rik - och jag skulle behöva flera år på mig för att klara av den mastodontuppgiften. Nej, den idén skulle aldrig funka. Eller?

Den natten sov jag dåligt. Tanken på virkade katter till små hjärtsjuka barn ville inte lämna mig ifred och jag vred och vände på problemet. Klockan fem på morgonen vaknade jag med en lösning lika enkel som självklar: Vem hade sagt att jag behövde virka alla katterna själv? Det fanns ju hundratals handarbetande 

människor runt om i landet som säkert ville hjälpa till med ett sådant här hjärtevärmande projekt. Vi kunde kanske få in de 100 katterna med deras hjälp. Jag mailade Susanne det första jag gjorde den morgonen.

Det blev många sena nätter efter heltidsjobb och familjeliv men den 19 april 2011 lanserade vi Hjärtekatten med bultande hjärtan. Vårt mål var att få in 100 katter till årsskiftet men ganska snart visade det sig att vi hade underskattat Sveriges handarbetare, för redan efter två månader kunde vi leverera hela 500 Hjärtekatter till Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Innan sommaren var slut hade vi levererat ytterligare 500 till Skånes universitetssjukhus i Lund.

Under åren som gått har det fortsatt att komma in Hjärtekatter och vi har fått utöka organisationen med ett gäng hängivna mottagare i Lund och Göteborg. Nära 3500 barn har fått lämna sjukhuset med en alldeles egen handgjord Hjärtekatt och det är någonting vi kommer att vara stolta, glada och tacksamma över i hela våra liv.

Vi hoppas att du gillar Hjärtekatten lika mycket som vi gör.

Therese Sharp, Göteborg 13 april 2017

_MG_1761-200